September är för många amatörastronomer årets bästa månad - himlen är mörk och klimatet behagligt. Det är nu man kan stå i timmar vid sitt teleskop och låta sig fascineras av himlavalvets sällsamheter. Man kan ta sig lite tid för att hitta de där lite svårare objekten.
Den 14 september befinner sig Neptunus i opposition, dvs Jorden befinner sig precis mitt emellan Neptunus och Solen. Det innebär att Neptunus är som närmast Jorden och dessutom fullt belyst (jämför fullmåne). Dagarna kring oppositionen är de bästa dagarna att observera och fotografera de yttre planeterna.
Planeten Neptunus hör inte till de vanligaste objekten för hobbyastronomen. Trots sin enorma storlek (57 Jorden skulle rymmas inne i Neptunus) så gör dess avstånd från Jorden att den är så ljussvag att den inte kan ses för blotta ögat. För att se Neptunus behövs ett teleskop eller en ljusstark tub- eller handkikare.
Neptunus i Aquarius (Vattumannen) innan midnatt i mitten av september 2021.
Det var först år 1846 som astronomen Johann Gottfried Galle kunde observera planeten efter att dess existens hade förutsetts efter mekanikberäkningar av den franske matematikern Urbain Le Verrier.
Det skulle dock dröja till den 25 augusti 1989 innan Neptunus fick sitt stora "genombrott': Det var när den amerikanska rymdsonden Voyager 2 susade förbi Neptunus och tog de fantastiska fotografierna som planeten blev intressant för en bredare allmänhet. Bl.a. upptäcktes att Neptunus kan ha stora stormar i den övre atmosfären. Men i motsats till Jupiters Röda Fläck, så har Neptunus Stora Mörka Fläck betydligt kortare livslängd - dessa stora stormar tycks komma och gå med några års mellanrum.
Med ett amatörteleskop finns det inte en chans att se några detaljer av Neptunus. Det går dock att ana att det är en planet; att himlakroppen har en utbredning och inte bara är en lysande punkt (så som en stjärna framstår i ett teleskop). På föregående sida finns en stjärnkarta som visar att Neptunus kan observeras i stjärnbilden Vattumannen (Aquarius) under september, där den finns i söder, knappt 25 grader över horisonten innan midnatt.
Lägg även märke till att planeterna Jupiter och Saturnus ligger väl observerbara utefter ekliptikan.
Många teleskop är idag datorstyrda och då är det enkelt att bara välja "Neptunus" i planet-menyn och låta teleskopet göra jobbet. Att hitta Neptunus med hjälp av stjärnkartan är svårare; teleskopets uppfinnare Galileo Galilei misstog t.ex. Neptunus för en stjärna när han observerade på 1600-talet. Men det är en skillnad - med stjärnkartan på föregående sida vet du faktiskt var Neptunus finns och
att det är en planet. Med lite tålamod hittar du den även utan datorstyrning.
Tag gärna hjälp av ett planetarieprogram, såsom Stellarium för att zooma in området kring Neptunus, så att du kan ”hoppa” dig fram mellan stjärnorna.
Om du har en digital systemkamera och ett teleskop är det faktiskt inte så svårt att fotografera Neptunus och därmed få fram den blå färgen. Du behöver då åtminstone ett teleskop med motor (som kan kompensera för jordens rotation), en fotoadapter med T2-adapter (T-ring) och ett högförstorande okular (gärna med en Barlowlins). Läs mer i manualen till ditt teleskop och googla gärna för att se hur andra har gått tillväga.
Om du lyckas fotografera Neptunus; dela gärna med dig och skicka ett mejl till Focus Nordic. Det kan då komma att publiceras i en kommande Astroinfo.
Kartan är gjord med det gratis planetarieprogrammet Stellarium.
Text: Claes Tunälv