Dubbelhopen i stjärnbilden Perseus är ett av stjärnhimlens vackraste objekt. Som framgår av namnet är det två stjärnhopar – NGC 869 och NGC 884 – som befinner sig nära varandra på stjärnhimlen. För oss amatörastronomer är det dessutom ett praktiskt objekt; dubbelhopen är så ljusstark att den kan ses för blotta ögat och är en fröjd att observera, oavsett vilket instrument man har tillgång till.
För blotta ögat ter sig dubbelhopen som en disig fläck och det går inte att urskilja att det faktiskt rör sig om två öppna stjärnhopar nära varandra. Men redan i en vanlig handki- kare ser man att det är två helt separata stjärnhopar och ju större teleskop och ju högre förstoring, desto mer skiljs de åt och desto fler stjärnor träder fram.
Stjärnhoparna är cirka 13 miljoner år gamla (vilket är ungt med astronomiska mått) och en stor del av deras massa ut- görs av enorma blå-vita superjättar, s.k. klass B-stjärnor. Det är stora stjärnor (10-100 solmassor) med extremt hög ljusstyrka, vilken skapas av de nukleära reaktionerna som snabbt förbrukar deras bränsle. Av de stjärnor som man kan se på stjärnhimlen för blotta ögat är det oproportionerligt många som är just blå-vita superjättar och att vi kan se dem är för att de är så ljusstarka. En av de mest kända av dessa superjättar är Rigel i stjärnbilden Orion, vars absoluta ljus- styrka är mer än 100 000 gånger starkare än vår egen sol.
De båda stjärnhoparna i dubbelhopen innehåller dock inte enbart blå-vita superjättar, utan även klass A-stjärnor och Röda superjättar. De olika färgerna och storlekarna på stjär- norna ger dubbelhopen något av en tredimensionell känsla när man observerar med ett större teleskop.
Dubbelhopen ligger i stjärnbilden Perseus och det innebär att för oss som bor i Sverige, så kan den observeras under hela året. För att hitta Dubbelhopen är det enklast att utgå från den närliggande stjärnbilden Cassiopeja; den som ser ut som ett ”W”. På stjärnkartan kan du se hur du kan tänka dig en pil i förlängningen av två av stjärnorna i Cassiopeja. Om det är stjärnklart och inga störande ljus kommer du att se dubbelhopen som en liten disig fläck. I en handkikare kommer du att kunna se båda stjärnhoparna samtidigt – storleken är ungefär en grad på himlen, vilket motsvarar dubbla måndiametern.
Redan i ett mindre teleskop (t.ex. Astromaster 70 EQ) kommer du att kunna se många stjärnor. Pröva med olika okular för att jämföra hur mycket av dubbelhopen du kan se samti- digt, utan att flytta teleskopet. I ett större teleskop med längre brännvidd ger standardokularen (de som följer med teleskopet) en så hög förstoring att du endast kan se en begränsad del av hopen samtidigt. Om du vill maximera observationsupplevelsen och kunna se hela dubbelhopen samtidigt måste du använda ett okular med extra stort synfält.
Dubbelhopen i Perseus (Foto: Genuson, Wikipedia)
För att få maximal kontrast (mörk stjärnhimmel och stjär- nor som ”poppar ut” i bilden), skall du välja ett okular som precis får med dubbelhopen i synfältet och med så hög förstoring som möjligt. För ett större instrument med stor öppning och lång brännvidd (t.ex. Celestron Nexstar 8 SE) måste man använda 2-tums okular med ultravidvinkel för att se hela dubbelhopen.
Dubbelhopen i Perseus har varit känd i flera årtusenden. Redan Hipparchos noterade den 150 år f.Kr. och ett par hundra år senare nämns den av den gre- kiske astronomen Ptolemaios. De beskrev den som en ”nebulosa” eller ”suddig fläck”, men vad denna ”fläck” egentligen bestod av var ett mysterium fram till teleskopet uppfanns. Ett annat mysterium är varför Charles Messier inte tog med detta vackra objekt i sin katalog (Messier-katalogen), trots att den måste ha varit välkänd på 1700-talet och mycket väl skulle kunna misstas för en komet i en mindre kikare.
Dubbelhopen i Perseus ligger mitt emellan huvudstjärnorna i stjärnbilderna Perseus och Cassiopeja. Den är enkel att hitta för blotta ögat och man utgår enklast från Cassiopeja (se pilen i bilden ovan). Kartan visar stjärnhimlen vid kl 21 i mitten av januari. Kartan ritad m.h.a. planetarieprogrammet Stellarium.
Stjärnkartan ovan visar alltså hur du enkelt finner Dubbelhopen i Perseus genom att utgå från två stjär- nor i den närliggande stjärnbilden Cassiopeja. Föreställ dig en pil som pekar i linje från de två “vita” huvudstjärnorna i Cassiopeja i kartan ovan.
Dubbelhopen ligger i en stjärnrik del av himlen, långt ut i en av Vintergatans galaxarmar, där det förutom mängder av stjärnor, finns såväl andra stjärnhopar som nebulosor. Använd ett planetarieprogram för att hitta närliggande objekt som du kan observera. Om du har ett Celestronteleskop så är det medföljande pro- grammet Celestron Starry Night bra för att få en överblick över området kring Perseus och Cassiopeja. Om du inte har tillgång till Celestron Starry Night, finns flera gratisprogram att ladda ned från webben. Sök efter “SkyChart /Cartes du Ciel” eller “Stellarium”. Båda finns för såväl Windows och Mac som Linux.
Text: Claes Tunälv