Jupiters band och röda fläck, för att inte tala om de fyra galileiska månarna. Allt kan ses även i ett mindre amatörteleskop. Saturnus med sina ringar är utan tvivel ett universellt vackert objekt – alla minns när de såg Saturnus i ett teleskop första gången!
Planeterna Jupiter och Saturnus är äntligen enkla att observera från Norden igen. Men kanske inte så detaljerat som kamerorna ombord på NASA:s Voyager 1 kunde fotografera. Foto: NASA/JPL
Fotografierna ovan visar hur den amerikanska rymdsonden Voyager 1 såg planeterna 1979 och 1980. Så tydligt kan de inte ses i ett litet teleskop; men det är inte långt ifrån.
Jordens och jätteplaneternas banor kring Solen de senaste åren har gjort att planeterna befunnit sig nära eller under horisonten nattetid i Norden. Men nu börjar det bli ändring på det och både Jupiter och Saturnus kan vid midnatt ses en bra bit över horisonten vid midnatt (innan de vänder ned igen (se stjärnkartan).
För att observera planeterna handlar det om förstoring. För att alls se att Jupiter och Saturnus är planeter och inte ett par stjärnor, bör man åtminstone komma upp i 30-40 ggr förstoring. Då ser man att planeterna är ljusskivor – dvs inte bara ljuspunkter som stjärnorna.
För att se Jupiters band och den röda fläcken behöver man komma upp i minst 100 ggr förstoring. Vid en mörk natthimmel kan det räcka med en 70mm refraktor men 90mm eller större är att föredra.
Jupiter och Saturnus är enkla att hitta på augustihimlen. I mitten av månaden, vid midnatt kan de ses 15-20 grader över horisonten i söder. Kartan gjord i gratisprogrammet Stellarium.
Saturnus ringar är enklare att se än detaljerna på Jupiter. Över 50 ggr förstoring och man ser ringarna. Men samma sak som med Jupiter: ju större ljusöppning på teleskopet, desto högre förstoring och ju mer detaljer kan man se. I t.ex. ett 8-tums Schmidt-Cassegrain, en mörk natt och 200 ggr förstoring är en riktig upplevelse. En kund berättade en gång hur han hade visat Saturnus i sitt Celestron 11-tums teleskop för sin bekant. Vederbörande kunde knappt övertygas om att det var Saturnus man kunde se så bra ”live” – och trodde länge att han hade lagt in en diabild i teleskopet!
Text: Claes Tunälv