Stjärnhopar är samlingar av stjärnor i vår galax och de är antingen öppna eller klotformiga stjärnhopar. De öppna stjärnhoparna består normalt av unga stjärnor som nyligen skapats i samma molekylmoln. Dessa stjärnhopar är utspridda i galaxens armar. Antalet stjärnor i varje öppen stjärnhop varierar från ett få dussin till tusentals stjärnor. Somliga stjärnhopar kan ses med blotta ögat (som Plejaderna), medan andra är ljussvaga och kräver ett teleskop för att kunna ses från jorden.
De klotformiga stjärnhoparna, å andra sidan, består av hundratusentals gamla stjärnor och de är spridda runt kärnan av vår galax. En absolut majoritet av dessa stjärnhopar kräver en kikare eller ett teleskop för att kunna ses överhuvudtaget. Vid låg förstoring är stjärnorna inte urskiljbara individuellt, utan ser ut som ett svagt moln.
Den öppna stjärnhopen NGC 7789 i Cassiopeja består av många hundra stjärnor och är synlig med en kikare. Fotografiet ovan är taget med ett amatörteleskop och motsvarar vad du skulle se med ett teleskop med medelhög förstoring. Foto: Hunter Wilson
Det var med uppfinningen av teleskopet som de öppna och de klotformiga stjärnhoparna började upptäckas och när teleskopen blir bättre hittar astronomer fortfarande nya stjärnhopar i vår galax.
Caroline Herschel var den första personen som hittade dagens ämne för Astro Info – NGC 7789. Hon upptäckte denna stjärnhop hösten 1783 och la till den på sin lilla, privata lista som anteckning nr 14. Ett av de mest populära namnen på stjärnhopen är därför Caroline’s cluster eller Caroline’s rose.
Caroline’s cluster är lokaliserad i Cassiopejas stjärnbild och kan ses i nordväst, högt ovan horisonten på en marskväll. Runt kl. 21 i mars “står” det karakteristiska “W:t” som består av huvudstjärnorna i Cassiopeja, på högkant, som om det roterats 90 grader medurs. Om du hoppar 3 grader nedåt till vänster från den nedersta stjärnan i “W:t” – där har du den! Se kartan.
NGC 7789 finns i stjärnbilden Cassiopeja. Kartan visar positionen kl. 21 i mars i Norra Europa. Karta från Stellarium.
Stjärnhopens skenbara magnitud är 6,7, vilket betyder att den är så svag, att du inte kan se den med blotta ögat. Men med en kikare kan du se dussintals stjärnor.
Eftersom en tubkikare eller ett teleskop samlar mer ljus och högre förstoring, blir fler och fler stjärnor synliga. Totalt finns det mer än 1000 stjärnor i NGC 7789 och många av dem är faktiskt röda jättar. Detta visar att stjärnhopen är äldre än de flesta andra öppna stjärnhopar. Det uppskattas att de äldsta stjärnorna är omkring 1,7 miljarder år.
Vi rekommenderar att du provar att observera Caroline’s cluster med alla instrument du har. Jämför vad du kan se med en kikare med ett teleskop med olika förstoringsgrader.
Text: Claes Tunälv